Olika

slags dockor.

Frankie Walli sjunger om en rag doll, som väl snarast är att likna med en tjej med begagnade och slitna kläder men ändå så älskad. På samma sätt gäller det ofta med barn och deras dockor. De kan vara hur slitna som helst, lukta illa men lik förbaskat vara älskat av barnet. Så dockan skall bäddas ned i sängen köras runt i vagnen och varje försök till att byta ut den är lönlöst. Dessutom så finns den kvar även i vuxen ålder, får följa med i varje flytt och placeras ofta högt upp på något skåp eller hylla. Som att man inte riktigt vill släppa barndomen.

En legend

har gått ur tiden. Sif Ruud är borta. För den yngre generation är hon med stor sannolikhet inte känd, men för oss lite äldre så minns vi hennes insatser väl.

London

staden som alltid tidigare har stått för gemytlighet och trivsel har nu förvandlats till en brinnande inferno mer eller mindre. Ungdomar tar sin chans till att plundra och tända bränder. Inte speciellt många av helheten verkar det som men tillräckligt många för att ställa till med ordentligt med elände. En del försöker skylla det på utanförskap och arbetslöshet, sanningen är nog att ligister ser sin chans att få leva rövare lite.