Artiklar

Det här med posters är både enkelt och svårt. Enkelt på det sättet att det är bara att leta upp någon snygg en att köpa,rama in och sätta upp på väggen. Numera finns det på nätet som här på posters, och kan både köpas och designas online. Men förr i tiden fick man leta upp en butik som sålda dem och där stå och bläddra i posterhållarna, eller vad de nu hette. Sedan försiktigt lyfta it den man ville köpa eller be någon i personalen göra det. Sedan vänta på att de med flinka fingrar skulle rulla ihop den och lägga in den i tuben. Ta hem den ta ut försiktigt och ta fram ramen som man köpt i den butiken eller i en annan som sålde ramar. Vilket förvisso kunde vara ett lite pilligt arbete att få den helt rakt och centrerad i ramen, men det gick till slut. Visst kunde man köpa motivet med ram då också och få den insatt. Så egentligen ingen större skillnad mot nu. Men ändå lite nostalgi kan vara på sin plats. Affischerna i filmen är de som utmärkt sig som riktigt enastående för övrigt.

Under andra boerkriget som skedde i slutet av 1800-talet så kom många på att det var smidigt att ha klockan kring armen. Man gjorde sonika så att man tog sitt fickur och spände fast det på armen. Detta så att man slapp ta ner handen i fickan hela tiden. Nu fick man båda armar fria och kunde fokusera på att använda geväret. En vardagsprodukt blev armbandsuret dock efter första världskriget. Detta eftersom att man kunde påvisa att detta var en produkt som var hållbar, eftersom de till och med klarade av att vara med under krig. Från början var armbandsuren konverterade fickur. Det automatiska armbandsuret uppfanns under 1920-talet. Första hälften av 1900-talet så var dessa armbandsur små, de var på 25 mm till 35 mm vilket idag är en storlek som oftast är för kvinnor. Under 70-talet kom klockor med batteri och dessa blev mycket poppis. Under 1980-talet kom det nästan enbart att säljas dessa typ av klockor, vilket ledde till den så kallade quartz-krisen då de som tillverkade mekaniska klockor gick i konkurs.

Vintersaga är med tanke på årstiden och vad vi har att vänta oss av vintern en utmärkt vemodig melodi passande till det hela. Speciellt en passus i sången och det är den som Statt i Härnösand manar till tanke. Kanske inte så vanligt nu för tiden men väl förr. En onsdagskväll på valfritt stadshotell i landet. En handelsresande, en nästan tom restaurang, en liten orkester som spelar gamla svensktopps-låtar för att försöka få de fåtalet gäster att gå upp och dansa. I hörnet står en kypare som spanar ut över fåtalet som finns i restaurangen och ser allmänt uttråkad ut.  Den lätt överviktiga handelsresanden sitter med sin rom och cola efter middagen med en plankstek och ser även han allmänt uttråkad ut. Restaurangbordet han sitter vid har börjat få lite fläckar av hans askande. Och den annars så via duken på bordet börjar anta en viss solkighet. Så visst passar väl denna låt bra till det hela?